grillskan

Tuffa grisar! Och jädrans vad snabba de är!

Helt underbar kamel - imponerande med galoppombyten i varje! Det fixar inte jag & min HÄST!

Tänk - det gör tydligen ont även i Kina:

http://www.youtube.com/watch?v=rTl6Zue7HIE

Eftersom jag jobbar en del med inköp så får jag en HEL DEL såna här samtal om dagarna... samtal från företag som bara vill tacka mig för att jag tidigare under året har deltagit i en marknadsundersökning som de har gjort. Och som tack för det ska de nu skicka mig någon form av gåva - den här gången var det visst ett presentkort på antingen ICA eller McDonalds tror jag. Formatet är detsamma hela tiden - och jag har hört det till leda! Eftersom jag jobbat med just inköp av kontorsmaterial i mer än 20 år så har jag ju hört det här manuset så många gånger att jag faktiskt några gånger har stoppat dem tidigt i deras svada och sedan talat om för dem ungefär hur resten av deras manus ser ut... Impopulär, javisst! *fniss* När dessa olika företag ringer brukar jag alltid fråga ett par gånger extra vad företaget hette - och samtidigt så googlar jag på företagsnamnet. Alltid lika intressant!

Idag hette företaget Millenium Computer Services (MCS som de tydligen också kallar sig). En trevlig, ung tjej som jag stoppade rätt tidigt med att säga att: "tyvärr, som inköpare kan jag inte ta emot sådana saker, det kan ses som muta!" Och så var det samtalet över. Googlingen gav bland annat följande: http://www.christerhedberg.se/2008/06/18/millenium-computer-services/ Kul inspelning av samtalet! Den som är "grön" inköpare kan med fördel lyssna på det i studiesyfte, så lär man sig lätt att känna igen "bluffmakarna". Roligast är det när mannen på slutet undrar om hon någonsin har skickat ut nån tröja... då blir hon snabbt mindre trevlig och undrar plötsligt "om han verkligen har tid med att sitta och prata på det här viset!" *hahahaha*

På samma blogg kunde jag också se att de här MCS också skaffat sig bloggar... rent påhittade bloggar där de skönmålar sig själva... Ja, jag säger då det! Mycket ska man höra...

Det finns saker som gör mig arg, och så finns det saker som gör mig heligt förbannad. Jag har just tittat på Svt's "Uppdrag granskning" som tog upp "hästbluffen" - där ägaren till Knorrevångens slakteri på olika sätt tillskansat sig hästar av olika privatpersoner under vad som verkar vara helt falska grunder. Människan har påstått sig behöva en sällskapshäst till sin häst Rollex. Enligt Uppdrag granskning finns verkligen Rollex - dock hade han ingen av de hästar som programmet försökt finna som sällskap, alltså ingen av de fem hästar som kvinnan sagt sig behöva som sällskap till Rollex. Var har de tagit vägen? En tämligen tam och trolig gissning är att de ärl slaktade. Hur gick det egentligen till? Numera ska ju alla hästar ha pass. Ett pass där man som hästägare ska se till att alla uppgifter om hästen förs in, uppgifter om alla mediciner & behandlingar som hästen fått. Många preparat som hästar får gör att hästen därefter beläggs med livstids karens dvs de får inte användas som kött och människoföda. Passet ska också följa hästen till slakt - och passets nummer ska antecknas... I programmet fick de till slut fram att åtminstone en av de eftersökta hästarnas pass dykt upp i listorna över slaktade hästar. Något som driftchefen och tillika fadern till kvinnan ifråga helt nekade kännedom om.

Och visst, har hon äganderätt över djuret är hon i sin fulla rätt att göra vad hon själv tycker är rätt & riktigt... men varför inte våga stå för det i så fall? Varför inte våga berätta att hästarna gått till slakt? Om hon nu tycker att det ÄR rätt? Enda orsaken att hemlighålla en sådan sak är ju att det inte kan ha gått rätt till?

Hur långt in i dumhetens kakel kan man fortsätta att förneka kännedom om en sån här sak? Hur hårdhudat kall är den här kvinnan? Hur mår man inombords själv när man med berått mod ljuger så att man tror sig själv? Ljuger till sig hästar som utlovas ett gott hem och en god vård som tack för lång & trogen tjänst istället får gå raka vägen till slakt? Att ljuga till sig 500 kg kött?

Efter programmet har jag ägnat mig en stund åt att söka lite på nätet om Knorrevångens slakteri - och det gör mig mörkrädd... Och jag har tappat ännu mer av min tilltro till människans godhet...

Här finns mer om Knorrevångens slakteri och historien som Uppdrag granskning tog upp i dag; http://djurdjur.wordpress.com/2009/03/07/knorrevangens-smutsiga-byk-i-uppdrag-granskning/
Uppdrag granskning: http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=107527&a=1472551&lid=puff_1474416&lpos=extra_0
Diverse andra intressanta länkar i frågan:
Misstänkt svartslakt anmäls
Knorrevången misstänks för svartslakt av hästar
Hästar försvunna hos slakteri-VD
Polisanmälan om misstänkt svartslakt vid Knorrevången
Älsklingshästarna försvann spårlöst
Omärkta nötkreatur försvann
Knorrevångens slakteri hotas av vite
Jordbruksverkets förelägande var ingenting värt
Knorrevången-fall vidare till åklagare
Överlämnat till åklagare
Misstänker svartslakt och djurplågeri
Åtta hästar hölls i en box
Ägarparet slår ifrån sig
Detta hände 2008
Uppdrag granskning om Knorrevångens 11 mars 2008

För några månader sedan fick jag ju psykbryt på UPS och deras oförmåga att leverera mina beställda varor. Av en slump hittade jag idag något som kan vara en liten förklaring till varför: http://outsidethebox.nu/2009/01/23/hur-dum-far-man-vara/  Så självklart! Att de inte hittade hem till mig måste ju ha berott på deras policy att aldrig svänga vänster! Den enda vägen hem till mig... ja, du får får man banne mig lov att svänga vänster! *hahahaha*

För att inte tala om den här!

 

Den här förknippar jag mycket med när jag gick i gymnasiet (ja, jag ÄR en dinosaurie, det var antagligen tidig "krita-period" enligt många ;-) ) Som avkoppling när jag kom hem från plugget.

Idag är jag inte arg - i alla fall inte just nu, har just lyssnat igenom en av mina favoriter;


Väck mig mitt i natten och be mig sjunga... jag missar alla toner, men orden kan jag!
Första gången jag såg Eagles och hörde Hotel California var på Grönalund, en dag i april 1976. Det var kallt, det regnade men jag minns att jag tyckte att det var en vääääldigt bra låt. Det tycker jag fortfarande!

Nu har jag fått lov att kraftigt revidera min tidigare väldigt positiva uppfattning om UPS. De kan uppenbarligen inte läsa en karta, hantera en GPS eller kunder för den delen. Jag beställde härom dagen en sak från Apple. Kanonsnabba - jag fick meddelande om att leverans skulle ske redan igår. Jippie tänkte jag och trodde i min enfald att de kanske skulle ringa mig när de antingen inte hittade hem till mig eller insåg att jag inte fanns på plats. Men jag hörde inget. Världens bästa sambo var dessutom hemma väldigt tidigt. Ingen kom.

Kollade min mejl och spårade försändelsen - det visade sig att chauffören påstår sig ha varit här. Man kunde ju tro att han skulle ha lämnat nån sorts meddelande i alla fall? Man kan väl inte räkna med att man ska sitta på en stol och vänta på dem mellan kl 09.00-19.00? Eller?

Nåja, jag fick via Apple ett telefonummer att ringa och ett nummer att spåra försändelsen med. Enligt spårningen så hade de varit här strax efter 14 igår och som det stod där: "mottagarens var ej tillgänglig för underskrift vid 1:a leveransförsöket, ett 2:a leveransförsök görs". So far so good. Men jag ringde till UPS - ville liksom försäkra mig om att de verkligen varit på rätt adress typ (ja, bor man på landet så lär man sig att stadsfolksleverantörer är så rädda för landet att de knappt ens försöker leverera...) , Och hon som svarade försäkrade mig att de var på väg igen och med det kände jag mig lugn. Jag låg ju ändå däckad hemma i sängen med feber och snuva, jag skulle inte gå nånstans.

Ändå blev det ju så att jag liksom mest låg och lyssnade efter en eventuell leverans. Ville ju inte heller gå och öppna dörren i bara pyjamasen - så jag låg påklädd, tänkte att de kommer väl snart? På skoj kollade jag igen spårningen av mitt leveransnummer. Och nu stod det att de hade varit här IGEN! Bullshit! Återigen stod det att mottagaren inte varit tillgänglig och nu skulle ett 3:e försök göras. Jag är ju inte GrILLSKAN för inget, så jag ringde upp IGEN. Killen jag pratade med den gången skrev an rapport/avvikelse (eller vad de nu kallar det för i sitt system) och sa att han skulle kontrollera med terminalkontoret och att jag skulle bli uppringd inom en timme.

Gott och väl inom den timmen så ringde en kille från terminalkontoret. Han sa att chauffören minsann visst hade varit hos mig. Jo, tjena, tyckte jag - jag har ju varit hemma hela dagen, jag bor på landet, jag har ju för f*n 300 meter till närmsta granne, jag skulle märkt om någon hade varit här! Killen: "jamen han sa att han hade varit på en grusväg och svängt till vänster!" Min undran var ju om han alls hade varit på rätt grusväg? Killen: "Vad är det för färg på huset?" och jag svarade att det är rött med vita knutar, och hade han varit vid rätt hus så skulle han ha parkerat bakom en röd Audi TT dessutom. Då skulle killen återkomma till mig om en kvart. Det var för två timmar sen...

För en timme sedan så ringde en av mina grannar - en kvinna som bor sisådär 700 meter i från mig (i ett gult hus by the way). Hon hade just hittat en post-it-lapp på sin trädgårdsstol utanför sin ytterdörr. Där stod det att UPS hade försökt leverera till mig... Som jag visste alltså - han har inte varit på rätt ställe! Så, nytt försök, nu ringde jag det 020-nummer som stått på lappen hos grannen. Efter att ha suttit i en växel nånstans och väntat (medan en glad tjej kvittrade "ni kan också titta på vår hemsida www.ups.com"...) resultatlöst så la jag på och ringde upp det andra numret jag ringt tidigare under dagen. Den killen som jag då fick prata med verkade mest besvärad över att jag tydligen hade rätt. Han undrade om jag hade lappen som grannen fått. Nä, sa jag "grannen bort rätt långt ifrån mig". Killen: "Men skulle du kunna hämta den?" Jag: "Nä, varför då? Jag ligger hemma och är sjuk - jag tänker inte ge mig ut i beckmörkret och kylan för att ni inte kunnat utföra ert jobb?". Jag hade ju ändå numret som de kunde spåra, nåt annat vettigt stod väl ändå inte på lappen? Han kollade det och så sa han att då ska de leverera imorgon. "Jaha, men är det meningen att jag ska sitta på vakt hela morgondagen OCKSÅ? Jag VET inte om jag är hemma imorgon? Och hur ska jag veta att ni kommer att åka till rätt adress imorgon då, när ni inte lyckats med det varken onsdag eller torsdag?" Så oproffsigt irriterad som han lät på mig... gjorde att jag faktiskt slängde iväg min telefon... Ska bli väldigt intressant att se om, var och när de kommer att leverera mitt paket imorgon!

En rent hypotetisk fundering... Vi antar att fyra personer har olika roller i förhållande till varann men tre av dem har någon form av uppgörelse eller låt oss kalla det för ett avtal - eller en deal - med den fjärde. Låt oss kalla den fjärde för person A. Person B, C och D kan alla tre kallas för någon form av hyresgäst - men alla tre har helt olika hyror. I praktiken innebär det att person B bor i stort sett gratis men ställer sin arbetskraft till förfogande. Person C hyr ett förråd och betalar hyra. Person D hyr också ett förråd, betalar ingen hyra men hjälper till med annat. Alla fyra verkar nöjda med sina respektive överenskommelse. Men, helt sant är ju inte det... Person B går omkring och muttrar, verkar vresig och grinig. Person D får till slut höra att minsann både person C och D har det så otroligt bra och fint förspänt med sina förråd - så bra att de inte fattar hur bra de har det.

Person D: "-Eh... men du själv då? Du bor ju j*vligt billigt?!"
Person B: "Ja, men så jobbar jag mycket också!"

I realiteten är det ju så - person B arbetar för sitt boende. Men hur mycket? Hur mycket och hur många timmar kan man räkna med att det kostar för ett boende? Person D arbetar också - men inte för ett helt boende, endast för ett förråd. Ibland tycker nog person D att person D arbetar MER än person B. Person C betalar ju hyra för sitt förråd men person B tycker att person C nästan har det allra bäst! Bäst för att person C inte behöver underhålla förrådet själv - det är ju person B som får utgöra det arbetet som hyra för sitt boende. Person A verkar nöjd med sina överenskommelser - B underhåller förråden, D verkar tycka det är roligt att fixa med förråden och C betalar och är nöjd med underhåll & förråd.

Vad är det egentligen som gör person B så bitter över de andra två's uppgörelser? Är det för att person B är arbetsskygg? Eller inte förstår värdet av det person B får för sin ansträngning? Tycker person B att person C och person D kommer undan för billigt? Att alltså person B's arbete är värt mycket mer?

Själv tycker jag att det verkar konstigt att person B sätter SIN uppgörelse med person A i relation till de andra personernas avtal. Om det är en orättvis deal får väl person B omförhandla om SITT avtal? Inte de andra personernas avtal?! Eller är det så att person C betalar för lite hyra för sitt förråd? Men om person A är nöjd med hyran, varför ska då person B eller ens D bry sig? Om person D tycker att person B kommer billigt undan - vad har det med saken att göra, så länge person D är nöjd med SIN deal? Egentligen är det ju så att det är tre helt olika uppgörelser - som att jämföra bananer med hasselnötter typ... ;-)

Som sagt - rent hypotetiskt alltså.

Först skrev jag ihop något SJUKT bra för att göra en namninsamling för att bevara Roslagsvargen - det sket sig när jag sparade och allt klokt, smart, bra och välformulerat jag skrivit raderades. Sen skrev jag ett inlägg HÄR i ren grrr-illska - och igen med så otroligt välformulerade och genomtänkta tankar... Vad tror ni hände? Jag tryckte på knappen "Spara & publicera" - fick "external error" eller nåt sånt och även de orden spolades bort...

Nu tyar jag inte mer för ikväll - har just droppat ögonen igen (varannan timme) för min regnbågshinneinflammation och pallar inte att leta runt bland tangenterna IGEN (det är lite mörkt med solbrillor så jag ser inte knapparna...) Gör ett nytt försök i morgon!

att jag bor ihop med världens bästa sambo? ♥ Om nån vecka eller två firar vi faktiskt tjugoåtta år tillsammans! F*n vet hur han har stått ut? Min syster yster brukar säga att hon beundrar honom för att han står ut med mig på mornarna, bara en sån sak!

Vad är det som gör honom till världens bästa sambo? Ett exempel; i onsdags fick jag inte igång bilen, ringer till sambon i desperation - "Jag får inte igång bilen! Och jag måste ha bil idag, ska till frisören!" Vad gör han då? Jo, när värsta ruschen lagt sig på hans jobb så kommer han hem - det är drygt fyra mil hem! Och så visar det sig att soppan är slut i min bil.... *skäms* ... Vad gör världens bästa sambo? Han tankar i reservdunken han tagit med sig - och ser glad ut! Han ser det positivt; är det bara soppan som är slut så slipper han ju mecka med min bil! Och som bonus så kom han ju på att han dessutom kunde passa på att äta lunch med sin mamma när han ändå var i faggorna! :-) Sån e han.

Vad mer? Han är inte ett spår intresserad av hästar - ändå hjälper han mig att ta hand om 24 hästar varje lördag- och söndagkväll. Han är väl inget vidare på att mocka, men han är super på att lasta hö & sopa stallgången! Han ställer upp och hjälper till när hästarna är på rymmen, när staketet behöver lagas, när sommarbeteshästarna behöver ha vatten påfyllt i karen. Han gnäller så gott som aldrig! (nåja, läs inlägget om "Hål i huvet"... men då var det ju befogat att gnälla *hahaha*)

I fredags kom jag hem från stallet, trött och frusen, årets första snöflingor hade siktats. Jag hoppade ner i badet - mest för att bli varm igen. Efter en stund kom sambon in i badrummet - med en nygrillad hamburgare med bröd! Strax efter knackade det på dörren. Det var två grannungar som frågade: "Bus eller godis!?" Bästa sambon funderar knappt en sekund, vet ju att vi inte har nåt godis hemma (vi har ju inga egna ungar, inte sjutton tänkte vi på att det var Halloween och "tigg-helg") - han slänger fram en chipspåse till grabbarna! De såg snopna ut men glada!

Han föder mig, han sköter tvätten, han diskar, han har längst färdväg till jobbet och sköter ändå marktjänsten hemma! Han har full förståelse för att mitt hästintresse inkräktar på livet i övrigt. Når jag i somras var deppig över hästens hälta och oroade mig över att hästen kanske aldrig skulle bli bra och på allvar funderade över att efter hästens eventuella bortgång helt sluta rida och inte skaffa nån ny häst - då tittade han ömt på mig och sa: ..." men... det går ju inte? Vad ska du göra då? Du kommer ju klättra på väggarna! Klart du måste ha häst!"

Ändå gnäller jag över honom ibland... ni vet, det där vanliga: Varför i hela friden kan ha´n inte fälla ner toasitsen?! Och måste han verkligen klämma tandkrämstuben på mitten? Men det är inte speciellt allvarligt menat...

Och han tycker absolut inte om att vara med på bild! :-)

© ylvagrill.se

© ylvagrill.se

Ja, jädrar i min låda - det verkar vara ordentlig fyr på tippen! Eftersom hela Vallentuna verkade vara inpyrt nu under kvällen så tog jag med mig kameran och åkte iväg till Skålhamravägen och tog sikte på returflislagret på tippen. Det som var en liten pyrande härd ser nu närmast ut som härdsmälta...

Förr i tiden - på den gamla goda tiden (?) - när vi hade en "riktig post" här hemma så var också just det postkontoret vida känt för sin usla personal. Nja, helt sant är väl inte det, all personal var inte usel, det kan jag villigt erkänna (men det låter ju mycket häftigare om den vore den *blink*). Men man upplevde en hel del märkliga saker på det postkontoret som inte låg inom det jag skulle vilja kalla serviceminded... Grejen är att dåtidens posten var man i allmänhet allt annat än nöjd med, i alla fall här "hemma hos mig"... Jag vet att jag till och med hörde av folk som jobbade inom Postverket att just det postkontoret till och med hade sitt rykte bland postanställda! Hur många gånger kokade jag inte av ilska när jag gick från posten på den tiden? Nu när posten upphört (och till och med Kassaservice lagt av) så finns funderingar på var den gamla personalen tog vägen... ;-) På sistone har jag hört flera som påstår att med tanke på serviceutbudet så har personalen ärvts av apoteket!

Efter dagens besök på apoteket är jag böjd att hålla med... Borde man inte känna sig trygg med personalen på apoteket? Trygg över att man får det man ordinerats? Trygg i förvissning om att personalen vet vad de håller på med? Att de kan läsa kråkfötterna som läkaren/veterinären skrivit? Om det nu är så, varför får jag varje gång tyda veterinärens namn och ordinationer? Okej om det vore så att de kollade att det verkligen stämmer med vad veterinären sagt till mig, men nä här handlar det mer om att de inte ser eller förstår vad som är skrivet. Jag kan läsa det utan minsta problem... jag är inte van att tyda läkarskrifter... Idag kom jag in på apoteket med ett recept utskrivet till min häst av veterinären: jag fick till och med låna en penna av "apotekerskan" för att intill veterinärens namn texta namnet... Sedan fick jag läsa upp vad det stod i ordinationen också: "7 st tabletter 2 ggr dagligen i fodret åt hästen Xxxx". Att människan sedan inte heller kunde hitta rätt typ av medicin, av rätt märke, i rätt dosering, i rätt typ av burk, till rätt pris. Hon vände till och med skärmen mot mig - så att jag kunde läsa och leta! Jamen, hallå? Jag kan inte deras system? Kändes nästan som att släppa in mig bland lådorna att rota runt själv?! Nån j*vla ordning får det väl vara, till och med på ett apotek?

Efter en sabla massa strul sa i alla fall människan att det inte fanns hemma, jag får återkomma imorgon efter kl 17.00. Tack för kaffet liksom. Det är ju alltid så? Det här var inte ens något krångligt, specifikt hästigt ens, det var Pronaxen 500 mg - samma sort som vi vanliga dödliga tvåbenta får.

*suck* Imorgon blir det nytt försök - då hoppas jag på en annan "kassörska" - nån med förflutet från Konsum kanske?

© ylvagrill.se

Säga vad man vill om det vackra höstvädret... kombinationen med en dåligt grusad lervälling till väg är väl inte alltför lyckad... Tur man har livstidslångt avtal med sambon om tvätt av min bil :-) De senaste åren behöver jag dessvärre påminna honom om det allt oftare...

Å andra sidan - när bilen INTE är nytvättad så har jag större frihet att köra lite som jag tycker på vår väg :-) utan gnäll! ♥

Blev uppringd av en försäljare som ringde från ett försäkringsbolag som hette ACE - som skulle kränga på mig en försäkring mot bröstcancer. Och jag blev så förbannad att jag nästan tuggade fradga... I ärlighetens namn vet jag inte varför jag blev så oerhört arg, men de finns de som påstår att jag drivs av ilska... Nåja, jag sa till försäljaren att vårt telefonnummer var med i nix-registret - och han frågade om jag visste vad nix-registret var? Jamen va fan?! Eh näe? Hur kan man som försäljare i det läget tro att man har den minsta lilla chans att fortsätta ett sånt samtal med framgång? Han sa att de hade ett samarbete med Ellos och att de hade skickat ut en rosa broschyr om bröstcancer och frågade om jag hade uppmärksammat allt prat om bröstcancer mm. Karlfan förstod tydligen inte att jag inte var intresserad - han verkade inte ens förstå att jag var arg. Jag sa åt honom att jag inte var ett dugg intresserad av en försäkring mot bröstcancer per telefon av ett för mig helt okänt försäkringsbolag. "Okänt?" sa han "det är ett av världens största försäkringsbolag!" Mycket möjligt men jag är i vart fall inte intresserad, du har bara gjort mig förbannad, svarade jag. "Förbannad och upprörd! Vad vet du, jag kanske själv är drabbad eller i min närhet och så ringer du, lika smidig som en elefant i en porslinsaffär?!" sa jag. Vad han svarade: "Jag vet, min mamma är också drabbad". Jamen hallå - det skiter jag i! Jag hade nog inte blivit hälften så förbannad om karln inte hade låtit som om han skulle sälja en försäkring till mig mot bröstcancer - som om jag då skulle vara säker på att inte drabbas. Efter att jag bett honom fara & flyga så letade jag reda på telefonnumret till Ellos. Blev sittande i telefonkö en god stund innan jag kom till nån stackars försäljare som skickade mig vidare till växeln (som om jag vore en het gryta och hon var utan grytlappar). I växeln fick jag höra att hon som hade hand om den här frågan var på utbildning och om jag ville kunde hon ringa upp mig. Efter att ha antecknat mitt telefonnummer skickade hon mig också till kundservice (varför begrep jag egentligen inte). Jag hamnade hos "Reklamationer" och fick trevligt förklarat för mig att det här var ett samarbete som Ellos hade med det här försäkringsbolaget. Det var åtminstone sant - alltså inget bluffbolag. Jag menade i alla fall på att jag tyckte det var felaktigt att Ellos gett försäkringsbolaget mina uppgifter som kund - det står på Ellos hemsida att "de inte säljer adresser men de kan ibland byta adresser med andra bolag" och att "dessa adresser inte kan användas för telefonförsäljning" och att "oavsett hur ett företag erhåller adressuppgifterna så måste företaget kontrollera adress mot Nix register". Kan det blii tydligare? Näe, hon sa att det här handlade ju om ett samarbete som Ellos hade med ACE... Jasså? Då gäller inte det? "Oavsett hur ett företag..." jag tycker det låter rätt tydligt?

Jag fick i alla fall spy ur mig lite galla Och talade om för dem att jag tyckte det var osmakligt, och att ett sånt samarbete knappast gynnade Ellos i mina ögon. De lovade se till att mina uppgifter inte ska finnas med i registren de "ger bort" för påringningar... Jag sa också åt dem att jag inte vill att min mejladress ska användas heller. "Men då kan du inte få erbjudanden och sånt på mejlen heller?" Nä. "Låter det som om jag är intresserad av det?"